En natt till

telefonen ringde...det var Alice som sa: "Pappa, jag vill stanna en natt till, OK? OK? Hugo också. OK? Vi ska äta ostbricka, OK?".
Eftersom vi inte hade ngt annat planerat så tyvkte jag att det gick bra. Farmor och farfar tyckte det var roligt att de ville stanna och ville passa på att ha dem...Så visst. Men det var en gullig historia, och vilken pappa kan egentligen säga nej när ens dotter med känsla i rösten (det lär dem sig tidigt) ber om det? Jag smälte direkt.

Pratade också med Hugo: "Pappa, bilen, farfar, Hugo åka bilen, wroom, hejdå".
Blir noge ne motorkille av honom, hade suttit och tittat på F1 med farfar...

Ska bege mig ut i det skånska blåsvädret, men solen skiner. Ska handla lite...

Imorgon väntar jobbet igen...Då är nog de flesta arbetskamraterna också tillbaka...

Återkommer ånyo senare...Tills dess, ha det bäst!